Känner mig lite halvbitter efter dagens försovning.
Jag hann ju till jobbet,men att behöva stressa och slita upp ungarna bara sådär är fan inte kul.
Jag förstår om dom är sura och arga.
Och jag förstår mig själv eftersom stubinen inte är längre än näsan när jag är stressad.
Och varje gång jag sover lite för länge så är det alltid när jag är ensamen..
Imorgon ska jag ställa typ 50 klockor,så då borde det ju inte finnas någon risk för försovning.

Kolla på den här bilden.
Tänk att en sådan liten människa kan ta så stor plats i en dubbelsäng.
Magiskt.<3