Jag har cellförändringar i min livmoderstapp.

Jag vill inte dö var min första tanke när jag fick hem mitt brev med en remiss till gyn.
Jag stod vid brevlådan och började tokgråta och det enda jag kunde tänka på var att jag inte ville dö.

Jag satte mig ner och bara tittade på pappret,tänkte tanken att riva sönder det och slänga det i sopan och glömma allt..

Jag ringde numret som stod på pappret och som vanligt var det inte telefontid just då.
Jag som hade tusen frågo.Inte för att jag tror dom skulle kunna besvara dom via telefonen men ändå..

Jag ville bara prata med någon,få en tid liksom..

Jag har suttit på kvällarna och googlat massor.
Läst allt jag kommit åt,men insett att det är nog lika bra att vänta tills jag får veta på riktigt.

Så den 17 september kommer dom att göra mer ingående prover och dessutom titta på tappen i mikroskop.
Det är allt jag vet i dagsläget.

Jag är orolig,massor orolig.
Jag försöker att inte tänka på det,men ibland kommer det över mig.

Men innan jag tar tag i detta så åker jag och barnen till Cypern igen med min bästa mamma!
Vi åker nästa Fredag och då ska jag bara njuta!
Det känns skönt att lämna det hemma i en vecka och när jag kommer hem så vet jag att detta kommer att fixa sig!

Vi har byggt ett soldäck i sommar.
Jag vet inte hur många timmar jag har parkerat mitt arsle i solstolarna!

När barnen lekt bra har jag parkerat arslet här och druckit kaffe och lyssnat på en ljudbok.