Vi är i stugan i helgen.
Jag behöver nog inte säga något mer för jag tror bilderna talar för sig själv om hur bra vi har det!

Jag är en sådan jävla finulig morsa.
Man skulle nästan kunna säga att jag är en supermorsa!
Jag kommer på så roliga saker att göra att jag nästan borde vinna något pris i rolighet!

Idag har jag tagit hem en massa småbitar av virke från jobbet också har vi limmat torn.
Snacka om succé!
Roligt,grisigt och kladdigt.Allt som barn tycker är kul!
Dessutom tänkte jag att vi skulle måla dom om någon dag.
Ännu mer kladd och gris,förmodligen succé även då!

Vart jag ska ställa dom kommande konstverken har jag däremot inte listat ut!

Garaget börjar ta mer och mer form.
Nu ser det ju nästan ut som ett garage inifrån också!
Jag längtar till jag får ha en varm och skön bil varje morgon,och att jag slipper skrapa bildrutor.

Sen så kan man ju undra om jag kommer att ha någon man kvar när garaget väl är klart.
Han har till och med gjort en toalett där inne så jag blir ju inte förvånad om det står en resesäng där nästa gång jag går in!

Underbara funderaren Lucas har väldigt många frågor om döden just nu.
Till saken hör väl att G-Framor flyttade upp till himlen för inte så längesedan och jag märker hur han saknar henne.

Igår gick vi förbi där hon bodde och det första han sa var:Här bodde G-Farmor,men nu bor hon ju i himelen..
Varför bor G-Farmor i himlen?
Får vi aldrig träffa henne?
Kommer hon aldrig ner någongång?
Vi kanske kan se henne när vi flyger till Cypern och vinka.
Jag försökte förklara att hon var ju gammal och när man blir jättegammal då flyttar man ju upp till himlen och att tyvärr kan man inte flytta ner igen på jorden när man bor i himlen.
Men att man kan alltid vinka mor himmelen och säga hej till G-farmor.
Vi kan även gå till hennes grav och tända ett ljus och ge henne en blomma men tyvärr kan vi nog inte se henne där heller..
Men varje gång du saknar henne kan du titta upp mot himlen och säga hej,för jag är säker att hon ser dig.

Sedan gick det ett tag innan han frågade om Farmor Eva.
Hon dog för två år sedan och eftersom han inte träffade henne alltför ofta så blir jag förvånad varje gång han faktiskt pratar om henne.
Han frågade varför hon dog och om hon också bodde i himlen..
Jag funderade länge på vad jag skulle svara eftersom hon trots allt bara var 47 år när hon dog och inte alls gammal.
Lite halvklumpigt svarade jag att hon låg på soffan och blundade när hon var tvungen att flytta upp till himlen.
Men hon är ju också i himlen så om du vill vinka till henne med så kan du ju göra det.
Jag insåg sen att jag kanske skulle kunna ha sagt det på ett bättre och mer pedagogiskt sätt,men nu blev det tyvärr så men nästa gång han frågar ska jag berätta så att det kanske är lättare för honom att förstå.
Så att han inte tror att man kan flytta upp till himlen bara för att man sover på soffan..
Dessutom undrar han ju också varför han inte har en farmor och jag som växte upp utan mormor vet att det faktiskt kan kännas tråkigt fast man är liten..
Alla hade en mormor utom jag.
Men jag försäkrar honom att han har ju en mormor,morfar och en farfar som älskar honom väldigt mycket och dessutom två mostrar!

Jag tycker det är rätt jobbigt att prata om döden och dessutom är det svårt att försöka lägga sig på en fyraårigs-nivå när det gäller detta.

Nu ikväll när jag är och stökar och tittar in i våran hamster Labans bur så ser jag att han inte ätit upp sin mat.
Jag knackar på buren men igen Laban kommer.Jag kikar in och får se honom ligga på rygg,död..
Jaha..Och hur förklarar jag för Lucas att Laban som vi knappt haft ett år är död när jag säger att man dör när man har sagt att man oftast är gammal när man dör?
Ja..Jag är nog i chock än efter att ha hittat våran lilla hamster..

Och älskade lilla Lucas,våran lilla funderare!<3

Jag är sällan sjuk,men när jag är sjuk så är jag sjuk!(iallafall i mina mått mätt)
Jag har haft någon typ av konstig magsjuka med enbart kramper i hela magen.
I söndags trodde jag nästan att jag var påväg att föda barn,nästan så kändes det fast högre upp i magen.
Jag har inte spytt och mått ialla,bara förbannat ont i magen.
Imorse när jag vaknade kände jag knappt igen mig själv.Såg nästan ut som om jag pundat i fjorton dagar nonstop.
Men nu är jag pigg och mig själv igen!

Jag ligger i sängen och borde sova eftersom klockan ringer halv fem imorgon.
Jag har varit på gymmet alla dagar denna vecka klockan fem så jag undrar om jag verkligen kommer att orka upp..

Jag försöker ligga i med träningen och köra 4-5 pass i veckan men eftersom pappan far bort och jobbar nästa vecka hade jag tänkt klämma in 6 pass denna vecka!

Det är snart dags att göra den första mätningen av min kropp efter att jag börjat träna.
Det ska bli spännande,men jag förväntar mig inte att det kommer att skilja sådär jättemycket på en månad,men någon centimeter här och där hoppas jag på!

Jag kan se en liten liten skillnad på mig mage.
Visst är det kvar en massa daller på magen men jag kan ändå se en liten skillnad,och det gör ju faktiskt mig mer taggad till att fortsätta.