Jag var ute och klippte gräset fredagskvällen, blev nog klar där kring åtta halv nio. Så vi bestämde oss för att vi skulle fara och hyra film och äta lite godis. Jag skulle bara pinka först. Och när jag torkar mig så är det blod. Blir ju genast orolig och ringer mamma, som säger att jag ska ringa Sunderbyn. Vi ringer dit och berättar att jag blöder och dom vill att vi ska komma upp eftersom dom inte kan säga på telefon vad det är. Så vi tar med oss BB väskan och slänger oss i bilen. Jag kan ju tillägga att jag är smått orolig över att det ska vara nått allvarligt eftersom jag inte ens haft några värkar, bara sammandragningar som jag typ jämt har. Vi stannar i alla fall och köper oss en korv för när jag är nervös blir jag fruktansvärt hungrig.

När vi kommer fram till Sunderbyn är väl klockan kring halv tio-tio. Kommer inte riktigt ihåg. När vi kommer till förlossningen kopplar dom upp mig på en sån här ctg apparat, och får väl ligga med den typ tio tjugo minuter. Sen kommer BM tillbaka efter att ha läst mina pappren och kollat upp lite saker. BM kollar i alla fall mig och säger att jag är öppen 3-4cm,och att han ligger VÄLDIGT långt ner. Jag tycker det ju är smått konstigt eftersom jag inte haft några verkar. BM skriver i alla fall in oss på patienthotellet och vi går till rummet. Svårt att sova kan jag ju säga, jag sov nog inte många minuter den natten.

Klockan två halv tre skulle jag i alla fall gå på toa och när jag ställer mig upp känner jag hur det rinner vatten ner för benen. Vi ringer förlossningen och dom vill att vi ska komma nu, så vi beger oss. Och nu börjar värkarna komma, dom gör inte så ont än. Men dom känns i alla fall. När vi kommer dit så är jag fortfarande "bara" 4cm.Men jag får gå i badet, och det hjälpte i alla fall lite grann mot värkarna. Det var skönt. Dom kopplar mig på en sån där cg apparat efter jag kommit upp från badet och nu gör värkarna mer och mer ont. Och dom kommer mellan mindre och mindre mellanrum. BM kollar och jag är öppen 5cm och klockan är nog kring halv fem eller nått sånt. Och jag kan säga att det gjorde riktigt jävla ont så BM gör mig redo för att få bedövningen. Äntligen tänker jag, slippa ha så här ont i alla fall. Efter en timme ungefär skulle läkaren just komma och ge mig sprutan, men BM vill först bara kolla om jag öppnat mig nått mer och då visar det sig att jag är fullt öppen. Så att egentligen är det bara att börja krysta, och den där jävla lustgasen gav ju inte ett smack!

Klockan är väl kring tjugo i sex nu och jag börjar krysta, UTAN bedövning. Det gjorde ont, det kändes att man levde. Det var många gånger under dom där minuterarna jag tänkte att jag dör, jag orkar inte mer. Men det precis som att man får oanade krafter. Krafter man inte visste att man hade. Där på slutet ville man ju krysta hela tiden, men man var ju tvungen att vänta på en värk. Jag fick i alla fall något just i slutet som skulle förstärka värkarna, och gjorde det kan jag ju säga. Dom tyckte att jag var fruktansvärt vig också! Jag fick känna på hans huvud när huvudet var ute, lite obehagligt kan jag säga. Tony visste nog inte vart han skulle ta vägen. Men att han bara fanns där var nog mycket stöd. Tillsist i alla fall kom han ut! Det kändes som om hela magen liksom sjönk ihop, och det såg ju ut som en slaktplats där i sängen! Efter ungefär tjugo minuters krystande kom världens underbaraste Lucas! Det första jag var tvungen och kolla var det var en snopp eller mus, och det var ju en snopp! Helt otroligt, tårarna bara rann på både mig och Tony när dom la Lucas på mitt bröst! Aldrig tidigare har jag haft så fruktansvärt ont, men det liksom bara försvann när dom la Lucas på brösten. Just det är värt all smärta i världen! Han var helt underbar, tänkt att han har legat där inne.Det var så många tankar och känslor som kom just då.

Jag kan ju säga att inte trodde jag att jag skulle föda en son på lördagsmorgonen 06.07,när jag var ute och klippte gräset på fredagskvällen. Livet är fullt av överraskningar!

Jag har aldrig känt mig så hel, så lycklig som jag gör nu när Lucas finns!
Tänk att en sådan liten människa kan göra så stora mirakel!

Nu har jag två underbara killar!

Mirakel.

Att man kan sova så mycket som jag gör.Jag tycker att jag jämt är trött fast jag sover så pass mycket.
Sen vaknar jag ju alltid en till två gånger av att jag håller på att pinka på mig,men aldrig har jag problem att somna om.Just nu har iallfall bäbisen hicka så jag sitter nästan och guppar med.Det är väldigt mycket aktivitet i magen nu på morgonen.Bäbis vill nog snart kanske komma ut!

Idag blir det att fara till Norrfjärden och till Jessica.Det lär väl mest bli att surra och snacka en jävla massa skit.Men trevligt ska det iallafall bli!
Men jag måste nog först köra damsugaren ett varv här hemma,inge roligt att ha en massa skit på golvet.Senare i dag förmodligen efter middagen så ska jag forsätta att måla i gästrummet.
Imorgon kanske det blir klart!

Idag har det då inte varit speciellt varmt ute,och ska jag vara ärlig är det ganska skönt faktiskt.

Vi har iallfall varit på Nolia idag,men inte hittade vi nått.Eller,nog hittade vi alltid saker vi skulle vilja köpa.
Ski-doo hade en Renegade 800X som var gode jävla fin om jag ska vara ärlig!Det var inte dålig,men det blir nog inte en ny skoter till vintern eftersom vi ändå inte kommer hinna köra så mycket.Men då nästa vinter lär det väl bli.Det kliar iallafall i fingrarna.
Sen är det ju ganska rogivande att gå och titta på alla maffiga husvagnar.

Vi har även hunnit med att vara och fiskat också.Mycket fisk fick vi,eller det var nog jag som fick mest.Men det kanske är fusk att meta?Det är så mysigt att vara och fiska,så tyst och lungt alltså.

Imorgon ska jag då "jobba".Jag är just nu så jävla grymt less att vara hemma så jag har fått tillåtelse av målarmäster själv att jag ska få måla om i gästrummet.Inte dåligt,men frågan är ju om det duger när jag är klar!Min lilla målarkludd brukar alltid ha något att säga.Men jag lovar att jag ska vara noga!