Fy bubblan så trött jag är!

Ett barn sover redan och det andra barnet äter kvällsfika.

Alltså!
Liam har kommit i en sån här "säg inte till mig för då blir jag sur period".
Jag tycker det är rätt festligt när surläppen kommer fram och jag kan banne mig inte låta bli att småskratta åt honom.
Minsta lilla och han blir en riktig surpuppa.
Skitgulligt tycker jag,Liam därimot tycker väl inte allt det är lika skitkul när morsan ler när han är sur.
Han slänger sig på golvet och krokodilgråter direkt han får höra ett nej.
Jag måste filma det,för det kommer att va skitroligt att ha kvar!

Eftermiddagen och kvällen har bestått av legobygge för pappan och kiddosarna.
Lucas har kutat mellan legobygget och puzzlet.
Han är riktigt duktig på puzzel alltså!

Nu ska jag krypa ner med Lucas i sängen och läsa en saga.
Finns det något mer underbart ön att få ligga och lyssna på sitt barn som sover?
Det är underbart och kärlek med stort K!