Jag är en väldigt känsofull människa.
Jag gråter minst en gång varje dag.

Jag behöver inte bara gråta för att jag är ledsen.Jag kan titta på mina fantastikt fina barn och gråta av lycka.
Lycka för att dom finns här hos mig,lycka över att jag har välsignats med två små bustroll.
Utan dom vill jag inte leva,det är dom som får mig att stiga upp på morgonen och det är dom som får mig att se det bästa ur varje situation.
Livet kan inte vara dåligt,jag har ju två av himlens änglar här hos mig.

Jag älskar ligga och titta på dom när dom ligger och sover.
Att få stryka dom på kinden och pussa dom godnatt.
Att få titta på dom när dom drömmer,och fundera en stund på vad dom drömmer.

Min största rädsla är att det ska hända dom någonting.Att det ska hända något allvarligt.Ibland kan jag inte sova när tankarna snurrar.
Tänk om,tänk om..
Det får inte hända dom någonting,det skulle jag aldrig klara.
Jag måste ha mina små änglar här hos mig genom livet.

Ni ler så ni strålar,era själar lyser klart,ni fångar all ömhet omkring.
Era liv skall vi följa och finnas för er och dela eran glädje och sorg.
När skuggorna hotar erat solsken,är vi eran tryggade borg.
Vi har fått en underbar gåva,två barn att få älska och skydda från ont,en lycka för stor att förklara.

Den dagen dom möter världen och pojkrummen står tomma och närkontakt byts ut mot telefonsamtal.
Den dagen kommer jag att gråta..

Tiden går fort men dom förblir alltid mina söner.
och mina största kärlekar!

Två av himlens änglar har landat hos mig.

♥

Tänk den dagen