- J o b b i g t -
Vet ni vad som skrämmer mig mest nu när jag ska börja om att jobba?
Jo,jag vet att detta är sista veckorna jag någonsin kommer att vara hemma med Lucas hela dagarna.Självklart ska jag ta ut lite längre ledigheter och vara mammaledig.Men det känns som att det inte är samma sak.Denna tid kommer aldrig att komma tillbaka.Jag kommer verkligen komma ut i verkligheten igen.Jag "får" inte längre vara i min och Lucas "lyckliga bubbla".
Lucas har blivit så stor,och allt har gått så fort!Men samtidigt känns det som att jag tagit tillvara på denna tid.Jag har massor med roliga minnen som jag kan tänka på när det går tungt på jobbet.
Eftersom jag jobbar till 16.00 varje dag är jag så rädd att han ska "glömma" bort mig.Självklart kommer han ju inte att göra det.Men det blöder ändå i mitt mammahjärta när jag tänker på det.Jag "måste" lämna ifrån mig honom nu.Men en sak är säker,jag kommer tillbringa all min vakna tid åt Lucas efter jobbet.På något konstigt sätt känns det även som att jag "sviker" Lucas.Man är ingen bra mamma om man börjar om att jobba.
Men samtidigt vill jag ju ge denna underbara tid till Tony.Att Tony ska få se och få vara med Lucas som jag har fått vara under en lång tid.
Jag vet att det kommer att gå hur bra som helst.Men det är riktigt jobbigt i mammahjärtat alltså.Det har ju varit jag och Lucas sedan Dec-07.Och nu känns det som att banden klipps.
Nu kan jag verkligen förstå att det är jobbigt för alla pappor som "måste" jobba.
Det är så svårt att förklara,men det måste ju finns någon annan som känner igen sig?
Jo,jag vet att detta är sista veckorna jag någonsin kommer att vara hemma med Lucas hela dagarna.Självklart ska jag ta ut lite längre ledigheter och vara mammaledig.Men det känns som att det inte är samma sak.Denna tid kommer aldrig att komma tillbaka.Jag kommer verkligen komma ut i verkligheten igen.Jag "får" inte längre vara i min och Lucas "lyckliga bubbla".
Lucas har blivit så stor,och allt har gått så fort!Men samtidigt känns det som att jag tagit tillvara på denna tid.Jag har massor med roliga minnen som jag kan tänka på när det går tungt på jobbet.
Eftersom jag jobbar till 16.00 varje dag är jag så rädd att han ska "glömma" bort mig.Självklart kommer han ju inte att göra det.Men det blöder ändå i mitt mammahjärta när jag tänker på det.Jag "måste" lämna ifrån mig honom nu.Men en sak är säker,jag kommer tillbringa all min vakna tid åt Lucas efter jobbet.På något konstigt sätt känns det även som att jag "sviker" Lucas.Man är ingen bra mamma om man börjar om att jobba.
Men samtidigt vill jag ju ge denna underbara tid till Tony.Att Tony ska få se och få vara med Lucas som jag har fått vara under en lång tid.
Jag vet att det kommer att gå hur bra som helst.Men det är riktigt jobbigt i mammahjärtat alltså.Det har ju varit jag och Lucas sedan Dec-07.Och nu känns det som att banden klipps.
Nu kan jag verkligen förstå att det är jobbigt för alla pappor som "måste" jobba.
Det är så svårt att förklara,men det måste ju finns någon annan som känner igen sig?
Postat av: Erika
Jag tycker absolut inte du ska ha dåligt samvete för att du börjar att jobba. Du ger Lucas en underbar möjlighet att få vara hemma med sin pappa och bygga en grund för en underbar kontakt med honom.
Dessutom så har ni chansen att ge Lucas allt ni skulle önska genom att jobba.
Lucas kommer aldrig glömma sin underbara mamma!
Postat av: Emmeli
Det är verkligen ingen hit att vara uppe på nätterna. Tur att man älskar dom ;)
Sen angående ditt inlägg. Tror att alla känner så mer eller mindre. Men det är ju dock livets gång (om man nu inte är rik som ett troll). Du ska se att när du kommer igång och får en fungerande vardag så känns det mycket bättre!
Hittade en gunga, men på dollar av alla ställen :)