Denna dag är lite bättre,fast långt ifrån bra.Det enda jag har ätit nu på tre dygn är en parisare två kokta korvar och lite lite kycklinggryta.Det känns som att man snart kommer att tyna bort.(Fast det är jag nog inte göra,)Jag är så jävla hungrig,men jag får inte i mig något alls.Det bara växer i munnen,och sen börjar jag må illa.
Jag orkar heller inte göra någonting alls,jag bara ligger.Orkar inte ens ha Lucas.Jag ska ju inte heller lyfta så mycket när man har livmoderinfamation,så det går också bort.Och fast jag ser Lucas varje dag så saknar jag honom,att hålla i honom eller bara som en sån enkel sak att gå omkring med honom.Men jag orkar inte.Jag har absolut inga krafter alls.Jag orkar knappt ta mig upp till sovrummet.Jag hoppas verkligen att detta fanskap ska ge sig snart.
Jag tackar gud att Lucas har världens bästa pappa.För det har verkligen varit killar kan,nu några dagar.Och det måste jag säga,Tony är en helt underbar pappa!Tack älskling för att du tar hand om både mig och Lucas.

Nu orkar jag inte skriva något mer.