En sak ska ni veta.När jag är sjuk,då är det så sjukt synd om mig.Det är aldrig någon som här sjukare än mig.

Som denna dag.Ont i halsen,ont i huvudet,det rinner typ 1 ton snor i minuten från näsan och jag har lock för öronen.
Ni hör ju.Det är ju hur synd om mig som helst!
Den enda i familjen som inte är snuvig än är pappan.Fast pojkarna lider nog inte av snuvan lika mycket som mamma.Eller rättare sagt,dom gäller inte lika mycket över att dom är lite sjuka!

Därimot hade jag världens bästa plan idag.Jag tänkte att båda småpojkarna skulle vila samtidigt,för då kan jag ju också lägga mig en stund och tycka extra synd om mig själv.
Men planen sprak lite.Så fort jag fått Lucas att somna i vagnen så slår Liam upp sina vackra blå.Dom har nog aldrig vilat samtidigt dessa två små prinsar!
Och jag antar att den lilla herren kommer att somna så fort den större herren vaknar.Älskade ungar!Vila,det hinner man ju faktiskt göra i graven.Och nu kan jag ju inte lägga mig i soffan och tycka extra synd om mig själv!Vilken tur va?

Dopförberedelserna är i fullgång.Eller vi när nog nästan klara.Kläder till både pappan och pojkarna är inköpta.Det är bara jag som saknar kläder,så jag får väl kanske gå naken då!
Pojkarnas älskade mormor har bakat nästan allt.Jag och Lucas har bakat ne..förlåt chockladbollar i morse så det är också klart.
Jag har lämnat in dopklänningen hos pojkarna g-farmor för att brodera och stryka den!
Fan vad jag hinner mycket när jag är dödsjuk!

Nä,nu ska jag och miniman göra något vettigt!

(Enda anledningen till varför jag gnäller så förbannat mycket när jag är sjuk är för att jag sällan och aldrig brukar vara sjuk!)