Jag har kommit på en sak!Jag brukar gå tillbaka och läsa gamla blogginlägg som jag skrivit.Och igår gick jag tillbaka 2 år,dvs när Lucas var en pluttebäbis.Och det jag förundras mest över är att jag "klagar" över att jag är trött då och då.
Men alltså,HALLÅ!
Nu i efterhand har jag insett han man fan kunde sova hur jävla mycket när man bara hade ett barn!Det var ju bara liksom att lägga sig när bäbisen sover.Vad är liksom problemet.Man borde ju ha varit hur pigg som helst.
Därimot nu,när man har två barn.
Lucas sover aldrig på dagen=Jag kan aldrig lägga mig och sova.
Lucas somnar 19.00 och Liam mellan 21.00-22.00.Lucas vaknar mellan 05.00-06.30=Att man aldrig typ har någon minut för sig själv och att man inte kan gå och sova före 22.00 på kvällen.

Men jag tror behovet av sömn försvann där någonstans mellan första och andra barnet.Jag upplever inte alls att jag är lika trött nu som jag kunde vara ibland med Lucas.
Undra om man sover för mycket många gånger?

Sedan måste jag försöka hitta runda nappar till Liam.Han VÄGRAR att suga på nappen på nätterna.Det enda som duger är mammas tissar.Mister snuttis,om jag säger så.Det funkar ju nu,men han börjar ju bli stora killen nu.Och han borde börja sova hela nätter snart tycker jag.
Lucas var ju för fasiken bara 3½ månad när han började att sova hela nätter!