-För sig själv.
Men då kan jag tala om för er att vi har välsignats med en väldigt kvällspigg son.Vi har just fått honom att sova.Och jag måste få lite tid för mig själv.
Vi har ju även välsignats med en morgonpigg son som vaknar mellan 5.30-6.30.Så ni kanske fattar att jag inte har sådär jättemycket tid över till mig själv under dagarna?
Dagen till ära har väl varit lite sisådär bajsig.Ungarna har gråtit om vart annat.Och sedan tror jag dom haft en tävling om vem som kan skrika/gråta högst.Och ska jag vara ärlig så tror jag nästan att Lucas vann den tävlingen..Fast det skulle ju ha varit roligare för mina öron om dom hade tävlat om vem som skrattade högst.
Jag känner rent att jag inte varit supermamman.Nä,idag blir det inte världens bästa mamma pris!Men man kan ju inte varit supermorsa hela tiden.Ibland har man sina upp och ner dagar.Precis som alla andra.
Vi satsar på en bättre dag imorrn.
Nä.Nu ska jag sova några timmar!
Han var 45 cm och vägde 2500-nånting så även om han inte var en pygmé när han föddes så är det ju inte jättekonstigt att han inte är jättelång nu heller.
Håller med om att det är svamligt! Även om varken jag eller Danne är korta så har vi delvis rätt korta släkten båda två. Jag kan förstå om dom ställer frågan om dom skulle tro att han skulle bli typ 140 cm. Även om jag tycker att man ska få vara som man är, så kan jag ändå tänka mig att det är någonting man skulle kunna må dåligt över. Men 175 cm? Kom igen liksom!
Milo ammade jag fastän han hade tänder och han bet mig tack och lov inte. Skulle bara fattas att Ruben bet av mig hela tissevårtan nu då bara för det ;)
Livet som mamma kan vara en bitch, speciellt som flerbarnsmamma tycker jag nog. Har man bara en kan man ofta hitta sig någon tid under dagen för sig själv, men med två blir det ju ett helt annat pussel. Speciellt om den ena inte sover middag :)
Du är visst en supermorsa! Det fattar ju jag det.