28/8-08
Jag var ute och klippte gräset fredagskvällen, blev nog klar där kring åtta halv nio. Så vi bestämde oss för att vi skulle fara och hyra film och äta lite godis. Jag skulle bara pinka först. Och när jag torkar mig så är det blod. Blir ju genast orolig och ringer mamma, som säger att jag ska ringa Sunderbyn. Vi ringer dit och berättar att jag blöder och dom vill att vi ska komma upp eftersom dom inte kan säga på telefon vad det är. Så vi tar med oss BB väskan och slänger oss i bilen. Jag kan ju tillägga att jag är smått orolig över att det ska vara nått allvarligt eftersom jag inte ens haft några värkar, bara sammandragningar som jag typ jämt har. Vi stannar i alla fall och köper oss en korv för när jag är nervös blir jag fruktansvärt hungrig.
När vi kommer fram till Sunderbyn är väl klockan kring halv tio-tio. Kommer inte riktigt ihåg. När vi kommer till förlossningen kopplar dom upp mig på en sån här ctg apparat, och får väl ligga med den typ tio tjugo minuter. Sen kommer BM tillbaka efter att ha läst mina pappren och kollat upp lite saker. BM kollar i alla fall mig och säger att jag är öppen 3-4cm,och att han ligger VÄLDIGT långt ner. Jag tycker det ju är smått konstigt eftersom jag inte haft några verkar. BM skriver i alla fall in oss på patienthotellet och vi går till rummet. Svårt att sova kan jag ju säga, jag sov nog inte många minuter den natten.
Klockan två halv tre skulle jag i alla fall gå på toa och när jag ställer mig upp känner jag hur det rinner vatten ner för benen. Vi ringer förlossningen och dom vill att vi ska komma nu, så vi beger oss. Och nu börjar värkarna komma, dom gör inte så ont än. Men dom känns i alla fall. När vi kommer dit så är jag fortfarande "bara" 4cm.Men jag får gå i badet, och det hjälpte i alla fall lite grann mot värkarna. Det var skönt. Dom kopplar mig på en sån där cg apparat efter jag kommit upp från badet och nu gör värkarna mer och mer ont. Och dom kommer mellan mindre och mindre mellanrum. BM kollar och jag är öppen 5cm och klockan är nog kring halv fem eller nått sånt. Och jag kan säga att det gjorde riktigt jävla ont så BM gör mig redo för att få bedövningen. Äntligen tänker jag, slippa ha så här ont i alla fall. Efter en timme ungefär skulle läkaren just komma och ge mig sprutan, men BM vill först bara kolla om jag öppnat mig nått mer och då visar det sig att jag är fullt öppen. Så att egentligen är det bara att börja krysta, och den där jävla lustgasen gav ju inte ett smack!
Klockan är väl kring tjugo i sex nu och jag börjar krysta, UTAN bedövning. Det gjorde ont, det kändes att man levde. Det var många gånger under dom där minuterarna jag tänkte att jag dör, jag orkar inte mer. Men det precis som att man får oanade krafter. Krafter man inte visste att man hade. Där på slutet ville man ju krysta hela tiden, men man var ju tvungen att vänta på en värk. Jag fick i alla fall något just i slutet som skulle förstärka värkarna, och gjorde det kan jag ju säga. Dom tyckte att jag var fruktansvärt vig också! Jag fick känna på hans huvud när huvudet var ute, lite obehagligt kan jag säga. Tony visste nog inte vart han skulle ta vägen. Men att han bara fanns där var nog mycket stöd. Tillsist i alla fall kom han ut! Det kändes som om hela magen liksom sjönk ihop, och det såg ju ut som en slaktplats där i sängen! Efter ungefär tjugo minuters krystande kom världens underbaraste Lucas! Det första jag var tvungen och kolla var det var en snopp eller mus, och det var ju en snopp! Helt otroligt, tårarna bara rann på både mig och Tony när dom la Lucas på mitt bröst! Aldrig tidigare har jag haft så fruktansvärt ont, men det liksom bara försvann när dom la Lucas på brösten. Just det är värt all smärta i världen! Han var helt underbar, tänkt att han har legat där inne.Det var så många tankar och känslor som kom just då.
Jag kan ju säga att inte trodde jag att jag skulle föda en son på lördagsmorgonen 06.07,när jag var ute och klippte gräset på fredagskvällen. Livet är fullt av överraskningar!
Jag har aldrig känt mig så hel, så lycklig som jag gör nu när Lucas finns!
Tänk att en sådan liten människa kan göra så stora mirakel!
Nu har jag två underbara killar!
Mirakel.
Åh så fint!
Jag blir tårögd varje gång jag läser en förlossningsberättelse :-)
Grattis till skatten!
Vilken fin förlossningsberättelse :)
Det är helt otroligt så överraskad man kan bli. Man har ingen aning om att dom är på väg ibland.
Jag låg då med värkar hela kvällen utan att inse att jag borde åka in. :P
Visst kändes det inte som lustgasen hjälpte nåt?! Tur att vi är hårdingar som föder barn utan bedövning ;)
Idag är Anton 9 dagar gammal. Så han är ju "stor" nu. Var på BVC för vägning. Lillen väger bara 2880 gram, men är på väg uppåt iaf. :)
Skönt att amningen funkar för dig, det är ju så himla mysigt :)
Mm.. Det tar nog ett tag innan man får in nån bra teknik. Men övning ger färdighet.
Hur går det för Tony då? Börjar han bli proffs på blöjbyten? ;)
Annars är det sådär.. Min pappa är väldigt sjuk, så det är lite mkt för mig just nu. Här har man fött barn för 9 dar sen o så är pappa sjuk, kan inte bli mer psykiskt påfrestande just nu. Men jag får ta det lugnt o ta en dag i taget. Så är det bara..
Hoppas allt går bra med eran ögonsten.
Sköt om er!
Kram!
Du menar Antes bror va?
Läste nånstans i din blogg om att du omgåtts med Robban och Jannicke,tänkte att det kan knappt vara nån annan är dom du menar? :-)
Jo jag tycker att Ante är väldigt lik sina bröder,så hon kan mkt väl vara lik Robban,när du säger det så är dom nog ganska lika :-)
Norah påminner mkt om pappa sin!
Allt går bara fint.Hon äter,sover och skiter.Har aldrig varit nåt problem än,peppar peppar.Hon har vissa nätter dock när hon sover dåligt men det är sånt man får ta.Hon kompenserar det ofta dagen efter med att sova mycket :-)
Hur går det för er då?Börjat komma in i rutinerna?
Går amningen bra?
Åh, vad kul med en förlossningsberättelse!
Ska strax läsa den.. :)
Jo, jag rökte innan men slutade samma dag som vi fick reda på att jag var gravid. Får väl se nu vad som händer efter.. Skulle gärna vilja ta ett bloss någongång då och då, men det kanske inte funkar :-) Kommer du börja om tror du??
Jag är riktigt less! Fy och blä :)
Hur många dagar innan fick du förresten?
hihi.. Tänk så det kan bli :) Jamenvisst, det finns riktiga kvinnor ändå. Det trodde jag inte. :P
Ja, hur stor är sannolikheten att dom vägde lika mkt våra pojkar :) anton var 48 cm när han kom ut. Lucas då?
Jo, nu funkar amningen bättre. Men jag måste ha en speciell amningsnapp på bröstvårtan, annars äter han inte. Det är som att bröstvårtan är för kort för att han ska börja suga. Men det kommer säkert gå bättre sen, förhoppningsvis utan nappen där. För det är så himla bökigt.
Dom är nu duktiga våra karlar. Vad skulle man göra utan dom?! :) André har verkligen tagit papparollen på fullaste allvar. Det är så roligt att se! :)
Tack för värmande ord. Det behövs alltid. Pappa är då något bättre, så det känns ju skönt iaf. Men som sagt, en dag i taget.
Ha en fin helg med lilla familjen!
Kramar